Okej en tanke

Jag tror vår kropp konspirerar mot sig själv.
Varför tror jag detta?
Jo för att...

När vi är känslomässigt upprörda, kan vi inte sova eller äta, det tror ja alla känner igen från när man är olyckligt förälskad till exempel.
Grejen är bara att vi har ett centrum för känslor i magen och ett i hjärnan. Det i magen stimuleras av mat, naturligt vis, och det finns vissa saker som kan få oss att må bättre rent psykiskt, som choklag, smultron, jordgubbar med mera, problemet är ju bara att vi mår så dåligt att vi inte kan äta dem.
undra varför?
centrumet i hjärnan däremot, stimmuleras under sömnen. Rem-sömn är faktist ett stadium vi sätts i för att lösa alla våra känslomässiga problem. Då tänker hjärnan mer irrationellt och enbart följer känslorna.
Man kan ju undra varför kroppen har ett sådant system som försöker se till att man inte kan lösa sina problem automatiskt. Man tycker ju att när man tänker på detta, så borde sorg faktist göra oss hungriga och trötta istället.

Annan tanke.
I drömmarna är det enbart våra egna känslor som styr vad som händer. Vad de tycker verkar logiskt fasten att de i verkligheten inte är så logiska. Det måste ju vara ett utmärkt tillfälle att utröna sig själv vad man verkligen tycker om saker och ting. Hur man känner sig innerst inne osv.
aja, ha det bra nu..