tisdag 18 september 2007

oälskad?

Jag tror att alla ni vet hur det känns att vara oälskad...
jag tror många vet hur det känns när allt är fel och man bara vill ta livet av sig.

jag vill fråga, varför gör inte fler det? varför är det så få som tar livet av sig när det är så många som vill göra det. jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det är rädsla.. rädsla för döden.
Jag är ingen lycklig människa, faktum är att jag är extremt olycklig. jag vill inte leva längre, för jag känner mig helt enkelt oälskad, eller snarare oönskad. om någon skulle be mig nämna 5 personer som skulle komma på min begravning skulle jag ärligt talat inte veta vilka jag skulle nämna, för det finns ingen där ute som jag är säker på skulle komma.

Människan är en egoistisk varelse, för att slippa sin egoism måste man göra uppoffringar. man måste tänka till och verkligen hitta förståelsen för sina medmänniskor och livet i helhet. Jag vill påstå att jag lyckats ganska bra, jag bryr mig mer om andra än om mig, det är därför jag inte är säker på om jag ska fortsätta leva.. eller det har mkt med mig själv att göra också.. jag kommer nog aldrig få det bra, för det finns ingen som bryr sig om mig, ingen som skulle släppa det de har i sina händer för att se mig i ögonen och fråga hur jag egentligen mår.. de flesta vet att det inte är bra, men ingen har tagit sig tiden att fråga vad det egentligen är som är fel...

Det enda jag vill just nu är att någon ska göra just den saken. bry sig om mig, fråga mig vad som är fel och ta sig tiden att verkligen låta mig säga svaret. någon som sedan kan tänka efter och försöka se något den skulle kunna göra för att göra något för att hjälpa mig. Inte mycket, kanske bara visa att du finns där för mig.

torsdag 13 september 2007

här igen

Ja då satt man här, vid en sällan uppdadetar blogg och skriver på nytt. Man kan fråga sig varför, då det bara är ett fåtal personer som läser och kommenterar, men jag gör det iallafall.

Inte för att jag har något vettigt att skriva eller för att jag bryr mig om folk läser utan för att jag helt enkelt har tråkigt...

Kim, min nuvarande flickvän, japp, jag fick som jag ville.. Kan vara därför ja inte skrivit, jag har varit upptagen med annat, dissar tydligen mina telefonsamtal.. hon brukar ju göra det när någon som hon inte vill prata med ringer. Så jag har tydligen blivit en av dom... mys

Annars har jag vart o fiskat, det var underhållande det också, på ett sätt bara fiskare förstår, jag är inte en av dem men det var kul ändå, jag fick ju läsa lite i mina böcker..

Nu ska ja komma på vad ja ska roa mig med resten av dagen, kim sa att hon skulle komma it sen, får väl se om det går att lita på hennes ord :P

tisdag 4 september 2007

kärleken är inte bara blind den är dum också

Jag är en idiot..
så börjar oftast mina tankar
men varför? , Jo det ska jag berätta...

Jag träffar Kim, min underbara älskade Kim, nästan varje dag. Varje gång är underbar och jag förstår mer och mer varför jag älkar henne mer än själva livet.
Men nästan varje gång vi ses ska jag klanta till det på något vis. Oftast i form av att inte lita på hennes kärlek till mig. Jag är bara rädd att hon inte skulle älska mig antar jag.
Men vad är jag rädd för? Jag vet att hon älskar mig. Hon har sagt det och det syns i hennes blick. Det märks på henne att hon blir glad av att träffa mig och hon är sådär gulligt svartsjuk.

Problemet ´är, att jag är en idiot.
Jag har gjort så många så otroligt dumma saker mot henne och under den tiden vi inte var tillsammans, så nu har hon svårt att lita på mig.
Jag förstår henne, jag har knappt kunnat lita på mig. Det är först nu de senaste 2 månaderna då jag verkligen kunnat veta att jag inte kommer ha sex med någon bara för att jag blir full. Har jag sex så är det för att jag vill det. Men just nu är det bara Kim jag VILL ha sex med så det är bara henne jag kommer ha det med!
Men hur bevisar jag det för henne?
Hur kan jag få henne att förstå att jag menar allvar med allt jag säger?

Jag är lycklig innerst inne, tack vare Kim!
Det finns inget jag inte skulle göra för henne, och jag har redan gjort stora förändringar i mitt sätt, min personlighet och liv, för att kunna vara den personen som förtjänar att en gång kanske bilda en familj med henne. Tjejen som jag älskar.

Har ni någon gång funderat över kärlek? Hur en känsla som ingen riktigt förstår sig på kan ta sådan kontroll över ens liv? Hur den kan övervinna till synes oöverkommliga hinder?

Jag säger nu en sak, som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle säga.
Jag skulle dö för dig Kim! Jag skulle offra mitt liv för att rädda ditt! Det är så mycket du betyder för mig..