oälskad?

Jag tror att alla ni vet hur det känns att vara oälskad...
jag tror många vet hur det känns när allt är fel och man bara vill ta livet av sig.

jag vill fråga, varför gör inte fler det? varför är det så få som tar livet av sig när det är så många som vill göra det. jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det är rädsla.. rädsla för döden.
Jag är ingen lycklig människa, faktum är att jag är extremt olycklig. jag vill inte leva längre, för jag känner mig helt enkelt oälskad, eller snarare oönskad. om någon skulle be mig nämna 5 personer som skulle komma på min begravning skulle jag ärligt talat inte veta vilka jag skulle nämna, för det finns ingen där ute som jag är säker på skulle komma.

Människan är en egoistisk varelse, för att slippa sin egoism måste man göra uppoffringar. man måste tänka till och verkligen hitta förståelsen för sina medmänniskor och livet i helhet. Jag vill påstå att jag lyckats ganska bra, jag bryr mig mer om andra än om mig, det är därför jag inte är säker på om jag ska fortsätta leva.. eller det har mkt med mig själv att göra också.. jag kommer nog aldrig få det bra, för det finns ingen som bryr sig om mig, ingen som skulle släppa det de har i sina händer för att se mig i ögonen och fråga hur jag egentligen mår.. de flesta vet att det inte är bra, men ingen har tagit sig tiden att fråga vad det egentligen är som är fel...

Det enda jag vill just nu är att någon ska göra just den saken. bry sig om mig, fråga mig vad som är fel och ta sig tiden att verkligen låta mig säga svaret. någon som sedan kan tänka efter och försöka se något den skulle kunna göra för att göra något för att hjälpa mig. Inte mycket, kanske bara visa att du finns där för mig.