nattpromenad

Jag kunde verkligen inte ligga stilla i sängen, har fan ingen ro i kroppen. Tankarna susar omkring, Kim, Kim, Kim.. Vad ska jag göra av dessa tankar och känslor? Jag kunde verkligen inte sova så jag tog en timmespromenad för att tänka, utan att fyllas av ångest.

Det var kanske inte lika mycket tankar som riktig saknad. Att kämpa emot kärleken till en människa är tufft, men om man inte kan få den människan är det ett måste. Jag klarade inte av det inatt. Jag kan se mig besegrad och kärleksmonstret leder nu med en sådär 140 - 0, tack vare Kim :)

Jag kom också fram till att OM jag hade chansen att få henne tillbaks, skulle jag ta den. Utan en blinknings betänketid (Har iofs. tänkt på det i sådär 7 månader). Visst de skulle bli spännande för mig. Jag skulle vilja rätta till ALLA fel jag gjort. Få tillbaka förtroendet. Jag vill få hennes familj och kompisar att acceptera mig som hennes pojkvän.
Jag har ju förändrats en hel del. Jag vet vad jag skulle behöva göra och jag skulle utan tvekan göra det. Kim betyder mer för mig än min stolthet och en del av mina vänner.
Ja det var det tankarna slutade på.. och nu är jag tillbaks i sängen där jag började, men med lite mer ro i kroppen. Kanske till och med kan sova om ett par timmar (om ett par avsnitt south park).

Jag saknar din doft, ditt sätt och det sättet du ler. Ditt söta lilla ansikte och din värme.
Men mest av allt saknar jag din underbara pastasås :D