Metallicasyndromet

Jadå, Metallica är över sedan 2 dagar tillbax, iallafall enligt vissa. Jag är inte en av dem. Eller min hjärna är inte en av dem...
Vaknade klockan 6 imorse, kallsvettig i panik. Slet på mig kläderna lite hafsigt, inte mina byxor, vems det är vet jag inte och ingen tröja. Springer ut i köket, virrig och ser mig om efter Metallica...

Var det en dröm, eller bara önskan.. men att dom skulle befinna sig i mitt kök klockan 6 på morgonen låter lite ofattbart, till och med för mig. Metallicasyndromet kallar jag det iallafall.

Idag kommer Emma, kul kul... laga mat, dricka vin och ha trevligt .. jo Modden och Sara är här också, no surprise där inte... Men det är trivsamt, de är ju trots allt dom enda personer jag står ut att umgås med.

Nej nu tillbaks till städande och smygsupande på min energidryck som jag smugit ner vodka i... vilken chock de ska få när de upptäcker hur full jag kan bli på "ingenting"

Må limboeffekten få ett slut